tränar o andra bygger
Dagarna går i rasande fart framåt o nu är det bara 3 månader kvar till jul, känns tragiskt nästan.
Jul är ju inte riktigt min grej längre sedan min morfar försvann ur våra liv.
Julen är morfar för mej o även min födelsedag då hans var 2 dagar innan, jag blir alltid låg den här tiden på året o tycker att det är ganska jobbigt med de mesta.
Bara jag har saker att göra o pilla med så brukar de gå bra, ja o de e ju inte direkt så att de i detta hus är ett stort problem att hitta saker o pyssla med, de e ju bara de att som läget är nu så finns det inte så mycket kraft.
Som läget är nu väntar jag på att få börja min riktiga sjukgymnastik och min tid hos läkaren för efterkontroll som verkar dröja.
Jag kan i nuläget lyfta armen rak ut i brösthöjd dock inte utan smärta, att börja jobba i november känns avlägset just nu men jag är envis o hoppas på det bästa.
I bygget har vi kommit en liten bit påvägen, vi har lagt första lagret isolering i J´s rum o dragit lite av elen. Idag kommer mina föräldrar o vi ( mer dom, då jag ju mest tittar på:P )ska sätta ytterligare lite gips och osb skivor, dra lite el i taket o isolera tak o den sista bitarna av vägg som går att komma åt.
Att J´s rum ska vara klart till jul känns just nu väääääldigt långt borta då jag ju inte kan göra nästan något alls. All springa på stegar o krypa på tak e ju inte riktigt något jag nu kan göra.
Vi har valt att inte sätta några tapeter alls i rummet utan endast sätta plank som ska målas vitt, golvet blir ett laminat golv.
Vi vill ju bli klara så fort som möjligt med allt då vi ju oxå ska sätta in kaminen så fort alla papper är klara.
Ja o så bygga om vårt sovrum..hehehe ja de e mycket nu mitt i allt.
Men nu ska jag strax göra lite käk så att alla är mätta o glada när dom ska greja;)
J ska jag tvinga att städa, barnarbete är så underskattat, på min tid fick man ALLTID hjälpa till hemma.
Det ses av ungarna numera som ett straff, jag kallar det lärdom o hyft....
Blommor
I tisdags var jag ute med C en sväng o sen kom M förbi med fina blommor o choklad, är tacksam över mina fina vänner.
Igår kom jobbet o jag försökte självklart få familjen att tvångsstäda;P gick inge vidare med den saken o det blev inte så mycket städat som jag velat iaf men min kropp orkade inte mer så det fick va med att damma o feja. Många av dom var med o de gjorde mej verkligen så glad för jag har verkligen saknat dom . Han inte prata så mycket som jag hade velat med alla av dom men jag får hoppas dom har en stund över o vill komma o hälsa på mej lite medans jag är hemma. Dom hade en jätte fin blomma med sig oxå<3 När vi var i Italien så plockade jag 2 stenar till 2 av mina kollegor för att när jag fick min sten från Grekland av en av dom gav den mej mycket konstig saker, pengar jag hittade på gatan i en hel vecka o resan till Italien, den låg i min fick när jag föll ner från stegen men jag ser det mer som att den gjorde att jag hade turen att inte skada mej mer, man måste se positivt på saker. Den ena stenen jag plockade så fort vi kom dit visste jag på en gång att den skulle A ha, en svart tår. En sten för mindre tårar av sorg och för mera tårar av lycka o kärlek...igår fick jag veta att den hjälpt samtidigt som jag plockade stenen i Italien kom kärleken o knackade på hennes dörr. Helt sjukt är de o nu flyttar dom ihop, jag är så glad så jag kan gråta för hennes skull. Om det är någon jag önskat detta så är det verkligen A<3
Sitter o lyssnar på Avicii,
en låt som påminner mej om Italien, denna låten spelades massor där ner på radion o natten vi åkte hem. Jag känner verkligen hur jag längtar tillbaka, till "våra" gator där nere. Jag saknar de o värmen, här hemma är de snart dax o börja elda ( som en påminnelse om att ringa sotaren ) o sätta på värmen känns de som. Om några timmar kommer C o vi drar in till stan för o kolla en torsdagens fynd på erikshjälpen.
I tisdags var vi där o på blomster hallen så jag fick lite nya blommor, fixar de ju inte själv o hon är en klippa som hjälper mej så då bjöd jag på lunch.
Har tränat armen en stund på morronen o nu värker den som fan, så nu får den vila lite.
Nä hänga tvätt kanske vore dagens utmaning...ja vem orkar vänta på att den hänger sig själv lixom:PÄr grymt shopping sugen idag, fick hem ett paket från h&m igår med presenter till J o en kavaj till maj o byxor till oss båda men Jessies byxor passade mej 25/32...lycka? JAAAAAA så nu han ja skicka tillbaka mina om inte dom passar C kanske. Ska på dop på lördag så de kaske blir de ja får slita på mej då, ska se om jag hittar något till de lilla trollet som ska döpas oxå....sååå himmla jobbigt verkligen ja vill ge något inte pengar på ett kont, ska se idag om ja hittar nått..
Stökigt som satan....
Tisdag o i morron kommer jobbet hit o hälsar på, vilket betyder städa i bemärkelsen att städa för kungen...
Nä så illa e de inte men jag hatar o inte ha det så näst in till perfekt de går när de kommer hit folk som inte e mina vanliga "häng vänner", vänner utanför cirkeln av mitt hem är ett kaos behöver jag inte visa mit kaos av prylar o stök som jag i vanliga fall är typ den enda som i detta hus som tar hand om.
Ni kan ju gissa hur det ser ut efter lite mer ön 2 veckor o jag kan inte städa som jag vill än mindre damsuga.
Ja det verkar inte vara någon annan än jag som lider av de så de väntar väl in at jag snart läkt ihop o röjer upp i kaoset här. Men idag har jag bett samtliga att hjälpa till då jag från gårdagens försök fortfarande har så ont att jag inte vet om jag orkar dagen utan morfinet.
Envishet bär en väldigt långt o de är de som kommer få mej bra igen.
Jag kan verkligen inte sitta stilla o bara invänta att saker ska hända av sig själv när det kommer till vissa saker.
Jag hade hoppats att all läkt skulle vara uppe i helgen o att de skulle hunnits med att måla o satts dit foder...nä inte äns så mycket som en bräda har flyttats av någon annan än mej.
Bitter...ja o ledsen över att allt annat kommer före saker som görs för oss alla eller som underlättar min vardag just nu.
Jag blir ännu mera bitter för att jag gör sakerna själv oftast vilket betyder sängläge o mera tabeltter för mej, men sällan någon som ens feflekterar över de.
Idag är ingen bra dag som ni ser, ja har skit ont o minsta lilla gör mej otroligt trött o då blir man grinig. Jag försöker hitta lite städlust för de jag orkar göra, men när sakerna vi skulle göra ihop blir min sak at göra o min andra hälfts del är att träna lr att ligga på soffan känns lusten ganska bortflugen.
Jag är verkligen jätte trött i både kropp o själ idag känner jag, lusten har på något vis runnit ur mej.
Igår däremot var en annorlunda dag, jag började med VCT o fick nya tejpar o kollade mitt snitt som såg jätte fint ut o nästan färdig läkt. Bestämde tid med chefen om när dom skulle komma hit från jobbet o sen vart de 2 husvisningar på gatan som jag följde med C på, en där det nästan var lika mycket som med vårt att göra o ett 2 plans med mindre o göra men bättre på alla vis o 4 ggr så stor tomt o billigare. Det kommer säkert o bli budgivning på det sissta huset som dom vill ha för de har stor potensial all bli något riktigt bra.
Dom ska dit på den öppna visningen av de sissta huset på tisdag så då får vi se.
Efter de så plockade ja lite o vi slappade i solen mellan varven.
Efter de var de dax för mej att återse en gammal vän.
En vän jag skrvit om många gånger, som jag saknat otroligt mycket.
Plötsligt fick jag ett sms från henne där hon berättade att hon hört att jag var skadad o om jag behövde någon hjälp med något så fanns hon där.
Jag blev verkligen jätte glad, tänk att hon efter alla dessa år erbjuder sin hjälp. Något som inte äns mina närmsta vänner gör, jo det finns en lr möjligen två.
Så jag beslöt mej för att kaffe o en pratstund hade varit trevligt.
O som jag verkligen saknat henne i mitt liv som vän, vi hängde ju trotts allt ihop konstant i några år när barnen var mindre.
Vissa saker kan man glömma o gå vidare medans andra vänner trampat lite längre ner i skiten o kommer aldrig att ta sig upp igen, fast när man känner att det inte spelar någon roll är det hemskt o se att man lagt så mycket tid o kännslor på någon som aldrig gav mej någon alls.
Men mötet igår är jag väldrigt glad över o det tog som vanligt när vi ses flera timmar;)
Nä känns de som jag spridit nog med bittra od kring mej så här på moronkvisten nu lr?
Ja men de e ju lite av min grej:P
De blir bättre när ja idag kanske tom får för mej att äta något.....inte jätte troligt men ett försök vore ju trevligt.
Tror nog att muffinsen jag köpte igår får bli min frulle idag;)
kvinnan av stål...
Igår var dagen jag väntat o fruktat på samma gång.
Operation, dagen innan var de duscha 4 gånger o så 2 på morronen, P lämnade mej på sjukhuset då det var så pass tidigt som halv 8.
De första var att byta om till sjukhuskläder o sen in i ett rum för att förbereda med kryss på armen o blodprover igen då de från Näl som jag plågat mej dit extra för inte kommit, jag fick bedövinging i armen som skulle sitta i ca 14 timmar o även en del lugnande sen kördes jag in på operationen efter att ha pratat med kirurgen.
Där byttes sängen till operationsbord o narkosläkaren gav mer lugnande o syrgas, när han kom med den vita sprutan sa han, sov så gott.
Sen vaknade jag upp på UVA vid halv 12, allt gick jätte bra o jah hade inte så jätte ont för än det närmade sig att få åka.
Jag kände att jag inte kunde komma därifrån fort nog, P hämtade mej o vi åkte hem, på armen hade jag ett stort isförband som jag skulle ha i 2 dagar.
Varje gång jag bytte det så var det som om någon krossat min underarm till kaksmulor.
Mamma o pappa kom o var hos mej när p åkte till affären o det känndes skönt.
Jag bara grät o skrek om tabletter o jag önskade återigen att jag bara fick somna in förgott.
I min arm sitter nu en stor platta med 12 st skruvar för att fixera axelleden.
Idag känns livet bättre men jag har väldigt ont fortfarande o vet att så kommer det att vara ett bra tag framöver.
Läkaren sjukskrev mej till den 1 november som start, du har en lång, hårt o jobbig resa framför dej sa han till mej när jag pratade med han efter att jag vaknat.
Jag är evigt tacksam över min underbara familj som hjälper mej igenom allt detta o som sagt de är inte färdigt än på länge....
äntligen...
Äntligen har jag fått op tid, 7:30 sticker dom dom första nålarna i mej i morron.
P åker med mej o lämnar mej påvägen till jobbet vilket känns väldigt skönt.
Sköt på medecinen i 3 timmar idag, könde att jag vill försöka minska intaget om det går.
Eftersom tabletterna är väldigt beroendeframkallande vill jag inte ät mer än jag måste, men 3 timmar o sen var de kört.
Jag inser att i morron kväll kommer jag önska mej hela burken igen.
Ikväll har jag en massa duschande framför mej o även till morronen innan vi åker.
När jag kommer in kommer jag att få bedövning i armen som ska sitta i i ca 10 timmar innan jag går igenom operationen o får lite "fina grejer" som sköterskan sa;) sen är det sov dax en stund.
Jag hoppas som sagt att jag inte kommer att må dåligt efteråt så jag får åka hem.
Att sova på sjukhus är inte min grej.
Nä nu har jag snart sett alla djurpolis avsnitt så nu får ja övergå till serier igen....orka att inte kunna göra ett skit.
Melwin ligger bara o sover, han förstår att ut de kommer han inte på ett tag.
Jessie är oxå jätte go o nu är hon o köper mat till oss<3
ännu en dag
Kl är snart 10 o i natt har jag sovit den bästa natten sen i torsdags tror jag.
Vaknade till några gånger i natt o sen vid halv 5 o tog nya tabletter.
Somnade om med Melwin på magen o sov till o från fram till halv 9.
Har ganska ont idag o känner mej väldigt trött o lite yr i huvudet.
Känns skönt att det är tisdag idag, 2 dagar kvar sen ligger jag på operationsbordet, just de känns inte något vidare men i detta fallet finns det inget annat val.
I morron ska det duschas för kung o fosterland på kvällen o sen innan jag åker till Uddevalla.
Jag hoppas bara att jag inte kommer att må för illla efter narkosen o att allt går som det ska så jag kan få åka hem fort.
C kommer åka med mej ner vilket känns så skönt.
Beroende på när jag får åka hem så får vi se vem som hämtar mej, ja vill som sagt bara få det gjort o börja bli bra igen.
Har suttit o kollat hotell o flyg i San Remo inför nästa år, helst hade jag velat ta en väska o dra nu;)
Får jag välja ett ställe o bo på så är det där, jo ja vet ja har inte varit någon annan stans men de gör inget, Italien är perfect.
Lagom stor stad o framförallt varmt o det är det viktigaste.
Här hemma händer inte för mycket... lr inget alls, får ångest över att inget blir gjort.
Idag har P iaf pratat med komunen om pappren för skorstenen så ja hoppas vi kan skicka in de denna veckan.
Upp till 3 veckor tror ja det tar innan man får svar o sen börjar vi kolla runt lite priser.
Sen ska all ved hem oxå, jippiii...som att uppleva sin barndom pånytt;)
Nä nu ska ja se om jag kan få Jessie o ge mej lite o äta o börja städa...
Utkast: Aug. 12, 2013
Blev inte någon vila direkt, ja o J fastnade vid Animal Planet "Call of the wildman" 3 helt galna tandlösa gubbar som fångar in djur åt folk. Som betalning, nja doftljus, brädor o lite annat. Man fick sig ett gott skratt vill ja lova.
Försökte äta lite förut men de får mej mest att må illa, sen gör det så himla ont i tänderna oxå. Bet ihop dom så under hela dagen vid olyckan pga smärta o jag gör de även på nätterna då jag rör mej i sömnen.
Har ju lovat att jag ska skriva om semestern o det ska jag försöka göra så snart jag har en hand till.
Försökte äta lite förut men de får mej mest att må illa, sen gör det så himla ont i tänderna oxå. Bet ihop dom så under hela dagen vid olyckan pga smärta o jag gör de även på nätterna då jag rör mej i sömnen.
Har ju lovat att jag ska skriva om semestern o det ska jag försöka göra så snart jag har en hand till.
arm i bitar...
Semestern har varit helt underbar fram tills i förrgår torsdagen den 8/8 2013 10 år efter Pärs olycka är det min tur. Gick upp på taket för att fixa så det inte skulle regna in o på vägen ner från stegen halkar jag o fastnar i stegen o flyger baklänges med stegen sätt i betongen med axeln o huvudet på gräset o bland brädor. Det blev ambulans in till näl o en massa morfin, fick åka hem i väntan på op tid som blir på torsdag i uddevalla. Den smärta jag har nu går från jävlig till olidlig o fruktansvärd. Ibland känns det ogenomförbart att överleva fram tills dess. När de e gjort vet jag att det troligen kommer göra satan ont igen efter att dom skruvat ihop de brutna benen. Axel o överarms frakturer är tydligen väldigt lång läkningstid på. Jag vill verkligen kunna jobba o greja inte va hemma o va sjukskriven o inte kunna göra något. men jag riskerar inget för att behöva ha så här ont igen. Insåg förut att jag kommer ha en armhål värdig en grottkvinna innan detta är över...uuuuhh. Berättar mer om de bra delarna av semestern en annan dag.
