Mot sommaren....
Visst e ja super på de här med att hålla denna sidan uppdaterad:P
Har varit mer än fullt ös här med det mesta, trotts de känns de som att inget händer.
Jag började jobba mer o mer förberedde mej inför sommarens alla nya grejer innan semestern men så kom operationstiden som skulle dröja till gösten och 3 dagar innan jag skulle börja jobba fullt igen blev det till att lägga sig på operationsbordet igen för att plocka ut skrotet ur armen.
Denna gången gick det så klart mycket bättre o det börjar kännas bättre redan.
Jag kommer att vara sjukskriven denna veckan ut och sen blir det semester efter dessa 3 veckor.
Vi har oxå bokat en resa o kommer att dra iväg till Grakland en vecka denna gången alla 3 vilket ska bli så kul.
På bygg fronten så har väl itne hänt jätte mycket på vissa ställen men massor på andra.
Vi har satt all panel invändigt på altanen i vår "hörna" och P har byggt en jätte stor U soffa och ett stort bord o mamma har sytt alla synor o kuddar till, fattas dock några än:P
Sen är alla golv tvättade o ska oljas in vilket verkligen behövdes.
VI har satt in fönster på altanen vilket verkligen gjorde enorm skillnad, dörrar får komma senare.
Den sista takpappen är lagt så nu är det vindskivor o de plåtarna som ska till sen är taket helt klart, det känns otroligt skönt.
Inne har väl inte hänt jätte mycket tror jag, elen i taket i garagdelen ska dras o sen är de bara att börja gipsa o se glad ut innan det är dax att börja med vägg till tvättstugan o gjuta golven.
Sakta men säkert går det iaf frammåt iaf, även om jag hade önskat att det gick fortare.´men alla lider inte av samma ångest av att ha de rörigt som jag men man får andas o räkna tll 100 o ta nya tag o hoppas på morgondagen.
Vi har börjat röra på oss lite mera oxå, vi försöker gå "rundan" varje dag den är mellan 7-10 km beroende på vilken omväg vi väljen;)
Verkligen jätte hemskt ibland men ett måste, motionen är inte bara för att bli smal även om det är den perfekta bonusen utan oxå för att orka mer att bli piggare o gladare som människa.
Jag ser verkligen fam emot morron o kvälls turerna på Rhodos strandpromenader.
Ja ibland gnäller man över så mycket saker man inte har lr vill ha att man glömmer av att vara tacksam över de små sakerna i livet.
I helgen klättrade Js kompis på järnvägsbron i stan och fick 16 000 volt i sig o föll 6 meter ner i vatten som tur var. Hon ligger på brännskade intensiven på Linköpings Universitetssjukhus med 80% iga brännskador både in o utvärtes. Tillståndet är mycket allvarligt.
Livet är så skört....
Exakt för ett år sedan på dagen dog en annan tjej J kände för att hon åkte med sin kille som ville stila med sin bil o dom voltade på vägen hem. Dom var nästan hemma o så händer de som inte får hända.
Livet är så kort....
4 st i min omgivning har under detta året fått förtidigt födda barn med följder att dom fått liga på neo under jätte långa tider, vissa har klarat sig "lindrigt" undan men en av dom lider jag så otroligt med.
Att få ett barn i vad man kallar normala fall är en omställning o ett psykiskt o fysiskt plan ( iaf för mej ) att då allt händer när det inte ska och sen följer månader av prover och syrgas maskiner och ett ständigt oroande o ovetande.
Alla är säkert jätte stöttande och snälla o vill väl o tycker o ni är så duktiga....duktiga?
Vad finns det för val?
Man lever som i en egen liten bubbla av ovisshet o att känna efter hur man själv mår gör man inte. Vem ska ta hand om allt då?
Att inte glöma av varandra tror jag är det viktigaste, att finnas o vara för varandra.
En dag när svaren kommer goda som onda vill man inte stå där själv i blåsten bara för att man va så himmla duktig o fixade allt själv.
Att läsa o ta reda på saker är på gott o ont men bättre förberedd än att få en hink iskallt vatten hällt över sig.
Livet är så fullt av frågor utan svar...varför just ni?
Ibland är livet så jävla orättvist, jag har en släkting som i år bara legat i en säng o bett om att få dö ifrån sina smärtor, men inte dör hon. Ju mer hon skriker desto fler dör omkring henne....är de rättvisa?
Att hon som inte orkar längre pga sina smärtor ska få ligga i en säng o inte kunna röra sig o vill dö ska tvingas leva när hennes barnbarns mamma tvingas lämna sina små barn pga canser....
Livet är så orättvist.
Jag är så otroligt tacksam för de dagar jag får ha med mina nära, att tänka mej en dag utan dom får mitt hjärta att gå i bitar.
Jag älskar er i tid o evighet, då nu o föralltid<3
Här ser ni lite kort oxå vilket ju kan va trevligt, jag är kass o på koppla i kameran!!
Eftertanke
Idag är en dag fylld av tankar och många tårar.
Tårar av rädsla, rädslan att mista någon som man håller nära sitt hjärta.
Det är ett och ett halft år sedan vi stod här förra gången och min tanke då mitt i allt var att nu är det över.
För det är så jag ser det framför mej, det är den erfarenheten jag bär med mej av orden cancer.
Förra gången gick allt trotts allt bra, än så länge som jag alltid tänker fem års tiden är inte över men hoppet blir större för varje gång att tillslut är hon i mål.
När jag idag fick samtalet om vår andra gemensamma vän så var det som att göra en resa tillbaka i tiden.
Jag vill vara hoppfull o tro att allt kommer att bli bra igen...men jag tror inte att det ligger i min natur på något vis.
Men tro inte att jag för de önskar ont, jag önskar jag kunde vad som helst för att hon ska slippa denna fruktansvärda tid som väntar, tid av outhärdlig väntan.
En tid fylld av många tårar, tårar av olika slag.
Tårar för tröst, tårar för ensamhet och ovetskap, tårarna av oförståelse.
Jag önskar att jag kunde bota dej, ge dej ett piller för att göra dej frisk igen.
Varför ska de människor som ger livet skratt o glädje ryckas ifrån oss.
En präst sa skratta o skämta om de jävliga i livet, det förenar och binder oss samman...
Jag tror absolut inte på gud, jag tror nog faktiskt inte riktigt på någonting alls, möjligen mystiska magiska alver och troll men absolut inte någon gud.
Men ibland önskar jag att jag gjorde de, att ha någon att söka tröst och söka svar hos.
För vad är meningen med allt detta lidande? lidandet för de människor som har så mycket att ge och har så mycket tid kvar....jag förstår de inte.
Jag hoppas att om 5 år kan jag med glädje säga att ni båda är friska, detta året kommer vara ett riktig helvete men du måste ta dej igenom de.
Vi finns alla här för dej, finaste finaste du.
alltid denna renovering...men ja gillart;P
I helgen som gått har det hunnits med en delute p åbygget.
Nu är alla väggar utom den nya osb-ade o gipsade nästan hela Js rum är pappat förutom själva sov delen o det har börjat sättas upp gles för kommande gips.
Det har rivits lite av förådet o lite mera isolering i taket har kommit upp.
Idag ska skorstenen komma o vi hoppas att vi har fått fixat golvet tills helgen så vi kan instalera o fixa med sotaren o få in pappren igen så fort som möjligt så vi kan börja elda.
Just nu ligger vi efter hur mycket som helst känner jag, verkligen ångest över hur vi ska hinna va klara med allt ute med tak o kamin o allt annat o sen Js rum...min sambo är en riktig tidsoptemist, värre än jag!
Igår var det underbart förmiddagsväder o vi tog en promenad i solen o gick förbi M o H som var i full gång med att renovera sin ena hall. dom har satt liknande skivor som vi har i vår hall o bytt alla dörrar...ååhhhhh så fint de kommer bli är så glad för deras skull.
Kan ju säga att suget efter at byta innerdörrar inte blev ett enda dugg mindre;P
Dom hade lite små fix kvar o sen ska M lägga nytt klinker golv, dom har precis gjort badrummet som oxå blev jätte bra.
När vi kom hem igen så vart de lunch dax o sen yppade jag att tänk att få åka tillikea o bara shoppa loss.
Det blev en tur dit o till nya el giganten o city gross o inte en sak köpte vi:(
Kan ju säga at det inte hade med mej att göra utan min andra hälft som inte fick nog av inspiraton;D
Vi ska bygga o trixa o mäta lite o troligen åka på fredag lr nått ist, ska iaf sälja byrån nu så är den borta tills de andra kommer tänkte jag, då finns det ingen återvändo;)
Jag är total såld på Italienskt kakel till den nya hallen/tvättstugan, ska lyckas övertyga min älskade hälft om att det är en super ide, så vackert o inga mattor behövs.
I morron är det dax för sjukgymnasten igen o se vad hon har att säga.
Nä här går de inte o hänga nu blir det lite mera träning o sen ladda en ny maskin tvätt bädda rent o sen städa lite mera o rensa, hur många gånger kan man göra det o ändå ha saker kvar?
Var gör alla andra av sina saker?
Blommor
I tisdags var jag ute med C en sväng o sen kom M förbi med fina blommor o choklad, är tacksam över mina fina vänner.
Igår kom jobbet o jag försökte självklart få familjen att tvångsstäda;P gick inge vidare med den saken o det blev inte så mycket städat som jag velat iaf men min kropp orkade inte mer så det fick va med att damma o feja. Många av dom var med o de gjorde mej verkligen så glad för jag har verkligen saknat dom . Han inte prata så mycket som jag hade velat med alla av dom men jag får hoppas dom har en stund över o vill komma o hälsa på mej lite medans jag är hemma. Dom hade en jätte fin blomma med sig oxå<3 När vi var i Italien så plockade jag 2 stenar till 2 av mina kollegor för att när jag fick min sten från Grekland av en av dom gav den mej mycket konstig saker, pengar jag hittade på gatan i en hel vecka o resan till Italien, den låg i min fick när jag föll ner från stegen men jag ser det mer som att den gjorde att jag hade turen att inte skada mej mer, man måste se positivt på saker. Den ena stenen jag plockade så fort vi kom dit visste jag på en gång att den skulle A ha, en svart tår. En sten för mindre tårar av sorg och för mera tårar av lycka o kärlek...igår fick jag veta att den hjälpt samtidigt som jag plockade stenen i Italien kom kärleken o knackade på hennes dörr. Helt sjukt är de o nu flyttar dom ihop, jag är så glad så jag kan gråta för hennes skull. Om det är någon jag önskat detta så är det verkligen A<3
Sitter o lyssnar på Avicii,
en låt som påminner mej om Italien, denna låten spelades massor där ner på radion o natten vi åkte hem. Jag känner verkligen hur jag längtar tillbaka, till "våra" gator där nere. Jag saknar de o värmen, här hemma är de snart dax o börja elda ( som en påminnelse om att ringa sotaren ) o sätta på värmen känns de som. Om några timmar kommer C o vi drar in till stan för o kolla en torsdagens fynd på erikshjälpen.
I tisdags var vi där o på blomster hallen så jag fick lite nya blommor, fixar de ju inte själv o hon är en klippa som hjälper mej så då bjöd jag på lunch.
Har tränat armen en stund på morronen o nu värker den som fan, så nu får den vila lite.
Nä hänga tvätt kanske vore dagens utmaning...ja vem orkar vänta på att den hänger sig själv lixom:PÄr grymt shopping sugen idag, fick hem ett paket från h&m igår med presenter till J o en kavaj till maj o byxor till oss båda men Jessies byxor passade mej 25/32...lycka? JAAAAAA så nu han ja skicka tillbaka mina om inte dom passar C kanske. Ska på dop på lördag så de kaske blir de ja får slita på mej då, ska se om jag hittar något till de lilla trollet som ska döpas oxå....sååå himmla jobbigt verkligen ja vill ge något inte pengar på ett kont, ska se idag om ja hittar nått..
Stökigt som satan....
Tisdag o i morron kommer jobbet hit o hälsar på, vilket betyder städa i bemärkelsen att städa för kungen...
Nä så illa e de inte men jag hatar o inte ha det så näst in till perfekt de går när de kommer hit folk som inte e mina vanliga "häng vänner", vänner utanför cirkeln av mitt hem är ett kaos behöver jag inte visa mit kaos av prylar o stök som jag i vanliga fall är typ den enda som i detta hus som tar hand om.
Ni kan ju gissa hur det ser ut efter lite mer ön 2 veckor o jag kan inte städa som jag vill än mindre damsuga.
Ja det verkar inte vara någon annan än jag som lider av de så de väntar väl in at jag snart läkt ihop o röjer upp i kaoset här. Men idag har jag bett samtliga att hjälpa till då jag från gårdagens försök fortfarande har så ont att jag inte vet om jag orkar dagen utan morfinet.
Envishet bär en väldigt långt o de är de som kommer få mej bra igen.
Jag kan verkligen inte sitta stilla o bara invänta att saker ska hända av sig själv när det kommer till vissa saker.
Jag hade hoppats att all läkt skulle vara uppe i helgen o att de skulle hunnits med att måla o satts dit foder...nä inte äns så mycket som en bräda har flyttats av någon annan än mej.
Bitter...ja o ledsen över att allt annat kommer före saker som görs för oss alla eller som underlättar min vardag just nu.
Jag blir ännu mera bitter för att jag gör sakerna själv oftast vilket betyder sängläge o mera tabeltter för mej, men sällan någon som ens feflekterar över de.
Idag är ingen bra dag som ni ser, ja har skit ont o minsta lilla gör mej otroligt trött o då blir man grinig. Jag försöker hitta lite städlust för de jag orkar göra, men när sakerna vi skulle göra ihop blir min sak at göra o min andra hälfts del är att träna lr att ligga på soffan känns lusten ganska bortflugen.
Jag är verkligen jätte trött i både kropp o själ idag känner jag, lusten har på något vis runnit ur mej.
Igår däremot var en annorlunda dag, jag började med VCT o fick nya tejpar o kollade mitt snitt som såg jätte fint ut o nästan färdig läkt. Bestämde tid med chefen om när dom skulle komma hit från jobbet o sen vart de 2 husvisningar på gatan som jag följde med C på, en där det nästan var lika mycket som med vårt att göra o ett 2 plans med mindre o göra men bättre på alla vis o 4 ggr så stor tomt o billigare. Det kommer säkert o bli budgivning på det sissta huset som dom vill ha för de har stor potensial all bli något riktigt bra.
Dom ska dit på den öppna visningen av de sissta huset på tisdag så då får vi se.
Efter de så plockade ja lite o vi slappade i solen mellan varven.
Efter de var de dax för mej att återse en gammal vän.
En vän jag skrvit om många gånger, som jag saknat otroligt mycket.
Plötsligt fick jag ett sms från henne där hon berättade att hon hört att jag var skadad o om jag behövde någon hjälp med något så fanns hon där.
Jag blev verkligen jätte glad, tänk att hon efter alla dessa år erbjuder sin hjälp. Något som inte äns mina närmsta vänner gör, jo det finns en lr möjligen två.
Så jag beslöt mej för att kaffe o en pratstund hade varit trevligt.
O som jag verkligen saknat henne i mitt liv som vän, vi hängde ju trotts allt ihop konstant i några år när barnen var mindre.
Vissa saker kan man glömma o gå vidare medans andra vänner trampat lite längre ner i skiten o kommer aldrig att ta sig upp igen, fast när man känner att det inte spelar någon roll är det hemskt o se att man lagt så mycket tid o kännslor på någon som aldrig gav mej någon alls.
Men mötet igår är jag väldrigt glad över o det tog som vanligt när vi ses flera timmar;)
Nä känns de som jag spridit nog med bittra od kring mej så här på moronkvisten nu lr?
Ja men de e ju lite av min grej:P
De blir bättre när ja idag kanske tom får för mej att äta något.....inte jätte troligt men ett försök vore ju trevligt.
Tror nog att muffinsen jag köpte igår får bli min frulle idag;)
