arm i bitar...
Semestern har varit helt underbar fram tills i förrgår torsdagen den 8/8 2013 10 år efter Pärs olycka är det min tur. Gick upp på taket för att fixa så det inte skulle regna in o på vägen ner från stegen halkar jag o fastnar i stegen o flyger baklänges med stegen sätt i betongen med axeln o huvudet på gräset o bland brädor. Det blev ambulans in till näl o en massa morfin, fick åka hem i väntan på op tid som blir på torsdag i uddevalla. Den smärta jag har nu går från jävlig till olidlig o fruktansvärd. Ibland känns det ogenomförbart att överleva fram tills dess. När de e gjort vet jag att det troligen kommer göra satan ont igen efter att dom skruvat ihop de brutna benen. Axel o överarms frakturer är tydligen väldigt lång läkningstid på. Jag vill verkligen kunna jobba o greja inte va hemma o va sjukskriven o inte kunna göra något. men jag riskerar inget för att behöva ha så här ont igen. Insåg förut att jag kommer ha en armhål värdig en grottkvinna innan detta är över...uuuuhh. Berättar mer om de bra delarna av semestern en annan dag.
