myonespace

Igår var dagen jag väntat o fruktat på samma gång.

Operation, dagen innan var de duscha 4 gånger o så 2 på morronen, P lämnade mej på sjukhuset då det var så pass tidigt som halv 8.

De första var att byta om till sjukhuskläder o sen in i ett rum för att förbereda med kryss på armen o blodprover igen då de från Näl som jag plågat mej dit extra för inte kommit, jag fick bedövinging i armen som skulle sitta i ca 14 timmar o även en del lugnande sen kördes jag in på operationen efter att ha pratat med kirurgen. 

Där byttes sängen till operationsbord o narkosläkaren gav mer lugnande o syrgas, när han kom med den vita sprutan sa han, sov så gott.

Sen vaknade jag upp på UVA vid halv 12, allt gick jätte bra o jah hade inte så jätte ont för än det närmade sig att få åka.

Jag kände att jag inte kunde komma därifrån fort nog, P hämtade mej o vi åkte hem, på armen hade jag ett stort isförband som jag skulle ha i 2 dagar. 

Varje gång jag bytte det så var det som om någon krossat min underarm till kaksmulor.

Mamma o pappa kom o var hos mej när p åkte till affären o det känndes skönt.

Jag bara grät o skrek om tabletter o jag önskade återigen att jag bara fick somna in förgott.

I min arm sitter nu en stor platta med 12 st skruvar för att fixera axelleden.

Idag känns livet bättre men jag har väldigt ont fortfarande o vet att så kommer det att vara ett bra tag framöver.

Läkaren sjukskrev mej till den 1 november som start, du har en lång, hårt o jobbig resa framför dej sa han till mej när jag pratade med han efter att jag vaknat.

Jag är evigt tacksam över min underbara familj som hjälper mej igenom allt detta o som sagt de är inte färdigt än på länge....