myonespace

Finna de någon serie man kan grina mer till än Grey´s Anatomy?
Det är lite som att dra av plåster från sår långsamt, skönt men smärtsamt på samma gång.
Var hemma o mådde riktigt risigt igår o mår fortfarande inte heeeelt okej men i morron e de jobba igen.
Sov illa som attans i natt o hade värsta drömmarna som inte fick mej att somna om för än tidigt i morses.
När jag kom upp i morses till mitt älskade kaffe satt grannes flagga på halvstång, de fick mej att villja se ännu på er GA vilket ju är lite självplågeri med alla som dör stup i kvarten;)

Men nu har jag inte tid med mera tårar o död på en stund nu är de dax att skura verandan så den kan målas till veckan o få in all belysning kanske någon gång.

Ledig helg, fredagen spenerades med goda vänner, vin o kortspel, alltid lika trevligt o min älskade sambo fyllde år.
Lördagen spenderades på soffan förutom 2 timmar på överby o sen tillbaka till tvn vädret var sådär mulet o tråkigt så man hade ingen lust til nått.
Söndagen däremot klarnade upp o solen kom fram o vi han få riktigt mycket gjort här hemma.
Känns så skönt att få lite av allt de där man inte hinner annars gjort, började hänga alla tavlor men sen kom mina kära föräldrar lagom till att P åkte o simmade, så vi käkade lite tårta utan honom o lagom till dom åkte så kom han tillbaka, typiskt.

Idag är jag ledig o jag har hunnit tvätta bädda rent o städa förådet o en massa annat, känns sååå himmla gött o slänga saker o göra plats för, inget alls.
Jag skulle villja göra ett sånt röj hos mina kära föräldrar o bara kasta saker, dom äger ju saker åt säkert minst 4 extra familjer som osynligt bor hos dom.
Själen mår sååå mycket bättre om man slipper ha hundratals saker hängande över en som man måste ta hand om, nu ska jag skriva mail till ikea o se om jag kan köpa lite skruvar löst till mina "nya" gardinfästen som saknar alla, där tyckte man man gjorde ett kap på loppisen o idag 1 år senare när jag äntligen får tummen ur röven o ska sätta upp de så saknas allllla skruvar till dom små jävlarna.
I morron blir de jobba igen, har ja sagt att ja älskar mitt jobb? De gör ja verkligen.


Har skickat in näu mera kort för vår stora fotovägg i vardagsrummet, kommer bli sååå bra.

I helgen fick en vän ett tråkigt besked o i tisdags såg jag när jag öppande datorn at det nog hänt en annan något men jag veste inte vad, idag stod det klart för mej att deras pappa dött.
En sådan underbar o glad männsika som jag på olika viss haft i mitt liv genom hans jobb o genom mina vänner, det känns tungt idag att en av dessa inte längre står mej nära.
Trots de så ville jag ändå skriva till henne att jag känner med dom o tänker på dom, hennes vänskap är ändå en jag saknar trotts allt som hänt, inte orsaken till varför vi idag inte pratar med varandra utan de som fanns där innan.
JAg vill inte äns föreställa mej den dagen mina föräldrar lämnar mej, jag önskar att jag aldrig kommer behöva var med om de.
Jag tänker på barnen...ja på alla.
vila i frid I....

Jag har fällt många tårar idag, över hur jävla orättvist livet ska va.
Man får fan aldrig va riktigt glad, e de karma?
Isf måste jag varit ond som fan i mitt förra liv.

Nu ska jag leta flera minen att hänga på min vägg....vem vet hur länge man har något kvar.