Döden...
I helgen fick en vän ett tråkigt besked o i tisdags såg jag när jag öppande datorn at det nog hänt en annan något men jag veste inte vad, idag stod det klart för mej att deras pappa dött.
En sådan underbar o glad männsika som jag på olika viss haft i mitt liv genom hans jobb o genom mina vänner, det känns tungt idag att en av dessa inte längre står mej nära.
Trots de så ville jag ändå skriva till henne att jag känner med dom o tänker på dom, hennes vänskap är ändå en jag saknar trotts allt som hänt, inte orsaken till varför vi idag inte pratar med varandra utan de som fanns där innan.
JAg vill inte äns föreställa mej den dagen mina föräldrar lämnar mej, jag önskar att jag aldrig kommer behöva var med om de.
Jag tänker på barnen...ja på alla.
vila i frid I....
Jag har fällt många tårar idag, över hur jävla orättvist livet ska va.
Man får fan aldrig va riktigt glad, e de karma?
Isf måste jag varit ond som fan i mitt förra liv.
Nu ska jag leta flera minen att hänga på min vägg....vem vet hur länge man har något kvar.
