myonespace

Igår tittade Sandy in på lite besök, de kändes himmla skönt för nu var det nästan 3 månader sen vi riktigt satt ner o pratade.
Det blev mycket mycket jobb snack med tanke på vad som hänt för hennes del på jobbet.
Att hon skulle luras in i detta som hon gjort tycker jag är totalt förjävligt.
Nu kan jag ju inte säga så mycket om något då detta ju fortfarande är mitt job man det finns ju gränser för hur man som chef får bete sig kan man ju tycka.

Idag måste jag släpa mej ut i stormen för att ta hand om djuren...den stora nackdelen med att ha tagit ut dom, skönt men samtidigt jobbigt.
Det blåser verkligen verkligen storm ute vil ja lova, e rädd att grannens jätte björkar ska lägga sig över våran bil.


Kommer troligen någon snubbe o ska hämta den ena hyllan vilket är kanon för då kan jag plocka isär nästa och möjligen ta en tur till IKEA någon dag för att köpa den nyabyrån till Jessie som hon vill ha istället.
Det är inte mer än 8 månader sn hon tjatade till sig den hon har idag...låter som att hon får allt hon pekar på vilket inte är fallet.
Hon fyller ju år oxå så nu är det dax att börja slå sina kloka ihop o komma på vad på den enorma listan man ska köpa till henne.
Det som står högst upp är nämligen ett par Hunters, hmm en ny tv och kanske en ny systemkamera.
Jag informerade vänligt men bestmt om att även rosa ponnys med horn gick bra men att risken att allt detta verkligen dök upp var hanska så minimal.
Svaret var mest...Va? Nä ja vill inte ha någon häst!
Ungar idag har absolut ingen koll alls på vad saker kostar känns det som.
Även om jag skulle ha råd att köpa de så är väl inte tanken att man ska överösa dom med saker man själv aldrig fick för att på något vis kompensera, vad lär man sig av att aldrig få längta o spara till saker?

Undrar vad jag ska önska mej?