myonespace

Idag fyller Anki år, gud det känns så konstigt att inte fira ihop längre, att hon är så långt borta.
Vi har suttit ihop som siamesiska tvilingar i så många år att när vi nu inte ses mer än någon gång om året så känns de lite jobbigt ibland.Visst jag borde väl vant mej men men vissa dagar säger något annat.
Idag skulle morfar ha fyllt år oxå;(
Den saknaden är den värsta av allt, den får mej att börja grina för minsta lilla.

Just nu sitter jag med min andra kopp kaffe o inväntar mamma som är så fin o kör mej till jobbet.
P har precis åkt mot Volvo i Arvika för att gå igenom något jobb med dom.

Han frågade mej en dag om jag någon gång läste igenom mina inlägg här...nä, inte direkt.
Han sa att ibland fattade men inte ett skit, jag tänkte att hälften av de beror väl på att jag stavar som jag gör o andra för att han inte förstår hur jag tänker i vanliga fall alltid;) varför skulle det vara bättre när jag skrev ner de...hehe, nä skämt o sido så fick jag se att idag att jag nog ibland råkar lägga händerna mot musplattan på datorna o vipps så har jag ibland flyttat var jag skriver o även tagit bort hela meningar, så ja man får verkligen läsa mellan raderan här.

Inväntar fortfarande paket från stora staden som ska komma idag, men jag gissar att det inte kommer i tid vilket gör mej tokig när jag ändå ringt o pratat med dom o jooo men herre gud de e klart att de hinner komma innan helgen....mmorrr.

Idag ska bli en ganska trevlig dag på jobbet, alla "gammlingar" jobbar o då vet man att bygget rullar på av sig själv nästan o så går jag hem kl 5 o de känns skönt att inte hela fredagen försvinner på jobbet.


Igår kändes de som att jag satt i telefon mest hela dagen o ringde runt o trixade o drack hutlösa mängder kaffe o sen va de iväg på utvecklingsmöte på skolan som skulle ta va jag trodde en kvart o de tog 1 timma o en kvart, men de va ett bra möte och alla vuxna var iaf eniga om samma sak;)
Sandra lyckades rädda livet på en stor vovve oxå, så nu tror jag nog vi kan ansöka till djurambulansen/polisen hon har ju redan uniform o körkort så jag får väl va assistent.
De hade varit drömmen, att få jobba som vetrinär...så den drömmen kommer aldrig bli sann men man ska aldrig sluta önska saker.


Men gud va konstigt allt såtr ser jag, vet inte om jag hittat allt men ja fattar verkligen inte hur de blir så här en lägger bokstäver från första ordet på andra o byter o har sig, ja men då ser ju folk att jag har dyzlexi, trotts att den inte är så här illa..hihihi.

Gud va svamligt allt blev idag, ja börjar bli riktigt seg o snart e de dax o dra iväg o le glatt mot alla hungriga folk, de ska bli så skönt att jobba på ett ställe dit folk oftast inte kommer med lågt socker o är dö hungriga o sura.
Att bygga saker o fixa är mer min grej kan ja lova er, måste läsa på min läxa i helgen har totalt glömt av de inte bra de.

Nä mot jobbet o alla underbara, om dom nu är där vill säga..*S*