myonespace

ska livet vara såå jävla orättvist?
Mina ögon känns som att dom blöder efter alla tårar.
Att så där o inget kunna göra, att dom dör i ens armar.
De gör mej så otroligt ont.
Ibland känns det som att man borde inte skaffa dom men samtidigt vet jag att jag aldrig skulle velat vara utan dom.
Det värsta är inte bara att hon har lämat mej utan oxå sina 7 ungar som inte klarar sig utan henne...
Om man kunde ta vård av sina djur så hade det varit jävligt bra, men nu får jag bara gå till jobbet i morron o hoppas att dom lever när jag kommer hem....
Det finns så många varför o hur just nu, hur fan kunde de hända o varför gjorde jag inte så istället.

Men inget gör någon skillnad, du finns alltid här hos mej min vän...