myonespace

Idag efter jobbet kom Karlsson o hämtade mej o de blev kaffe hemma hos oss.
Skulle även blivit paj men man kan väl säga att den blev paj på riktigt;)
Har suttit o tittat på "Klass 9A" ( finns att se på svt.se ), såg förra årets dokumentär oxå o jag häpnas ännu mer när jag ser årets serie.
Vart på vägen försvann den "gammla" läraren?
Ja säger inte att de inte finns sådana lärare kvar men hur många?
Hur kan de komma sig att det om man slår ihop eleverna som inte är godkända får sammanlagt 600 hel klasser?
På min tid o bakåt fanns det inte många som inte var godkända för gymnasiet, jag var nog den enda i min skola o årskurs.
Visst var många lärare stränga tyckte man då men när jag idag ser tillbaka är jag inte säker på att dom var nog stränga alltid om man ser på mej själv.
När man ser på klass 9A och hur förtvivlade deras föräldrar blir när dom får svart på vitt hur det står till med deras barn känner jag bara förtvivlan.
En pappa frågar -Vad har dom gjort dom andra 8 åren fram til nu?
Var i systemet brsiter de?
Är det dom nya läroplanerna, är det hur lärarna lär sig lära ut lr inte lär sig lära ut?
Hur ska någon kunna hjälpa alla dessa barn som inte blir sedda att rusta sig för ett vuxenliv?
Varför blir inte alla sedda o hjälpta, är det tiden som inte finns lr orken som för länge sedan redan tagit slut.
Att ständigt vara en elev som i ett lr annat ämne inte förstår, inte får den rätta hjälpen är svårt.
Att var otrygg i sig själv o inte våga be om hjälpen kan vara förödande för kanske hela hanns/hennes framtid.
Hur ska vi ge alla barn samma rätt att lära sig.
För mej var skolan ingen dans på rosor av många orsaker.
Men till min räddning kom 2 st lärare som såg o hörde mej.
Dom var lärare som hade höga förväntningar och ställde krav på min närvaro och att jag skulle prestera för mej själv o inte för dom.
Om jag inte ville komma så var det helt okej med dom men dom gjorde klart för mej att inte komma o knacka på deras dörr igen.
Ingen hade någonsin sagt till mej att jag inte fick komma, jag kom o gick som jag villle utan att någon någonsin sagt något mer än kanske -Jasså du e här idag.
När dom sa att om jag bara kom så skulle jag få jätte bra betyg för att dom visste att jag kunde bara jag någon gång gick dit blev jag ist förbannad o kände mej väl kanske kränkt o utpekad o gick inte alls.
Hade jag inte fått möjligheten att få de 2 lärarna kan jag säga att jag nog gått ur skolan utan några betyg alls förutom i bild o skapande.
Men dom slet verkligen, dom gjorde allt för att jag skulle förstå o gav mej betyg där efter.
Jag önskar bara att dom hade hittat mej tidigare än vad dom gjorde.
På min skolavslutning i 9an köpte jag fina blemmor till dessa 2 lärare o grät nästan av lycka över hur tacksam jag var för att ha fått deras hjälp o att dom faktiskt såg mej för den jag var o trode på mej.
Jag gick precis som klass 9a i 8½ år nästan o kom undan med allt, ingen såg lr hörde.
Då innan hjälpen kom kändes det som att ingen förstod iaf så varför försöka, de får inte var så.
Jag vill inte att någon ska komma undan sin skola, även om det är en svår tid i mångas liv även mitt eget så önskar jag idag att jag hade vågat skrika högt att ja fattar inte hjälp mej.
När jag några år senare läste lite på komvux fick jag den matte lärare alla avskydde o jag bara älskade matte.
Hans sätt att visa o förklara fick en lampa att tändas, ah de e så här de funkar.
Tyvärr var han den enda läraren där som tände en lampa o så gick de med de kan man väl säga.
Det krävs så otroligt mycket av en lärare, dom ska inte bara kunna undervisa på olika sätt dom ska kunna se o fånga upp alla barn o deras behov på minsta möjliga tid, tid dom ofta inte har.
Vem lär lärarna att vara pedagoger på fältet, andra lärare.
Hur blir man en bra lärare?
Hur ska man var, rolig o lättsam lr hård o sträng?
Barn o ungdomar idag är inte alls som för 20 år sen.
Idag är dom högljuda o skränigare än någonsin, varför?
Ska man verkligen behöva ha hörselskydd på lektionerna för att få någon form av arbetsro?
Behöver man ha svärfria dagar, på min tid svor man då inte alls åt någon vuxen.
Idag går halva klasser hos psykologer är de rimligt att de ska vara så.
Hur vill vi att våra barn ska ha de i skolan, hur mycket lyssnar lärare på våra barn.
Jessica börjar 7an om 5 månader o jag känner redan att dom har ju knappt lärt sig klockan o gånger tabellerna.
Hur ska dom klara sig på högstadiet med så lite grunder, det känns väldigt mycket lekskola ibland.
Jessicas klass har haft otrolig otur iaf enligt mej o har bytt lärare massor av gånger.
När dom väl fick en bra i 4an så varade de bara 1 år senvar den lyckan över.
Den skolavslutningen va en sorgsen dag inte bara för mej utan även för alla elever.
Hon var en fantastisk lärare o hon såg barnen för vad dom var inte för vad någon tidigare lärare kladdat ner på deras iup.
Att de finns bara kanske 2 sådana lärare på en hel skola är för mej helt otroligt o skrämande.
Vi behöver starkare villjor i lärarlagen som är villiga o gå den extra milen för att nå målen, gå utanför ramarna o våga slåss för att vinna.
Det finns många lärare som är så men bevisen visar att dom är på tok för få.
Varför vill man från första stund bli lärare?
Är det för att man brinner för ett ämne man vill få andra att brinna för oxå lr är det för att man inte riktigt viste vad man skulle göra med sitt liv o valde att bli.
Att vara lärare är så mycket mer än ett jobb, det är inte som att vara bagare lr snickare.
Du ska lära andra för livet.
Viste skulle jag kunna lära folk att älska kaniner men att lära någon brinna för svenska, nä.

Sandra läser till lärare nu i religon o historia, jag tror hon kommer att bli en fantastisk lärare, han har skinn på näsan o kan ta barn o vuxna på ett jätte bra sätt.
Hon är en given ledare, en som styr båten o låter andra hissa segel i stormen.
Hon har mål o brinner för att nå dom, stora som små.
Även om de inte lyckas första gången tar hon nya tag o kämpar tills att hon är framme.
Hon ser det kansek inte alltid så själv men så ser ja de.
Hon vill inte bli en lärare som flyter med i strömmen hon vill vara sin egen.
Lära de hon känner för, hon vill få fler att brinna för kungar, krig o gudar.

Oj snacka om tankar o huvudbry sent på natten;)
Men ibland känner man att man måste kasta ur sig saker på en gång, även om ingen bryr sig om de.
Annars får manändå ligga i sängen o vända o vrida sig över tankar man har o ingen att prata med dom om.
Kände att jag vridit tillräckligt länge på mej nu så nu va de bara att stiga upp o kleta ner lite tankar.

Men nu är det nog dax o sova, en ny dag väntar o ja ska upp tidigt med Jessie o skicka henne till skolan.
Så sov så gott mina vänner....