myonespace

Hemmet ser ut som min hjärna just nu, totalt kaos.
Att ha barn som är påväg upp i tonåren är inte det lättaste, det var säkert inte lätt på min tid de ska gudarna veta men jag tror nog jag har fått min beskärda del av karma va de gäller barn flera gånger om.
Hur vet man när man gör rätt lr fel, ibladn skulle man bara villja köra skallen i väggen o hoppas att allt är fixat när man har vaknat upp igen.
Men så funkar de inte, himmla synd måste ja säga.
Just idag är vi på ett strålande humör, sakerna flyger o orden haglar.
Usch idag är en sån dag man bara vill krypa under täcket o gråta en stund, men de hjälper inte.
Ja måste finnas där o ge tröst o försöka förstå samtidigt som ja måste sätta regler.
Tårarna trillar o grodorna hoppar ur munnen, de e hemskt när de kommer från dom man älskar mest.
Nä nu orkar ja inte mer nu går ja ut till mina djur...