myonespace

Igår började dagen precis som den skulle, de va sen de gick snett...
Vi började tidigt med att åka till huset o hämta släpet med skräp, åkte till återvinningen o stod där i regnet o hälda ut säckar..40 st plus allt löst som låg på släpet o då har vi bara tagit framsidan, inte helt klart men nästan.
Sen åkte vi till pappas jobb en stund o sen tillbaka till huset för att riva undan lite saker innan mäklaren skulle komma o titta på de dolda fel vi hittat.
Mitt i rivandet kom min bästaste Sandra.
Sen kom mäklaren o vi gick igenom vad som skulle göras, ringde förra ägaren o avtalade en tid senare på dagen för att träffas i huset.
Mamma o Jessi åkte för att inhandla lite saker o jag o Sandra åkte hem för att jag skulle fixa mej iordning inför jobbet.
När vi sitter i bilen o är precis utanför herrgården ringer telefonen....
De är mamma o hon undrar var jag är, Stanna o vänd du måste komma hem säger hon.
Min första tanke e underligt nog alltd att de hänt pappa något, i nästa andretag kommer dom har hittat farmor död.
Be Sandar köra dej hit o att hon ringer till jobbet åt dej.
Den här dagen som började med hundra saker att ta ställning till o hur vi ska hinna allt på så kort tid o att mina föräldrar ska orka blev helt plötsligt till något helt annat.
De här va inte som med morfar en fruktansvörd olycka utan livets gång, men de gör så ont iaf.
Ja tror inte att ja riktigt har fattat ännu....
Ja vet inte om jag vill åka o ta ett sista farväl på sjukhuset o se henne, men ja känner att för pappas skull så måste jag nog göra de iaf.
Idag måste vi börja tömma hennes lägenhet o börja göra iordning den för försäljning.
Ingen dör någonsin i rätt tid, men de här e lite en återupprepning på förra.
Precis innan mormor fyller år o snart e de jul.
Ja tror de kommer ta lång tid för mej att känna att jul o något kul igen.

Jag är iaf så otroligt tacksam att farmor envisades med att hon minsan skulle se mitt hus i söndags.
Min farbror hämtade henne påvägen o hon va så glad, gladare än ja sett henne på länge.
De känns nu efteråt som att nu hade hon gjort de hon ville o hade inte så mycket ork kvar.
Nu vet jag att hon har de bra o är tillsammans med farfar igen, de har hon väntat på länge tror ja.
Nu har hon de bättre, ändå önskar man dom tillbaka.
Hon har funnits där med oss i halva mitt liv, varje dag när man kommit från skolan så har hon varit där o tagit hand om oss alla.
De kommer bli en tung dag idag, känns som ja de kommer gråtas mycket innan dagen är över idag, att gå till jobbet idag hade inte funkat kan ja säga, att klistra ett smile i vanliga fall går bra men att knappt veta vad man tänker o gör funkar inge vidare på mitt jobb.

Nu ska ja ducha o sen ska ja ta en promenad i regnet....känner att bara va en stund kanske rensar skallen lite innan dagens alla göromål drar igång med att fixa hos farmor o begravning o allt sånt.
Vila i frid min älskade farmor...

Tack sandra min älskade vän för allt igår, du anar inte hur glad jag är att jag har dej i mitt liv.
Du finns alltid där när jag behöver dej för de ena lr andra, du e så jävla bäst<3