myonespace

Sitter på bussen hem, tycker fortfarande att fjortisar e döden, har man varit sån själv? Fy fan stackars ens omgivning isf. Men jag har iaf ett betydligt gladare humör än när jag åkte hemifrån. Jag är så glad över att ha så många bra arbetskompisar. Min goa sandra va kvar på jobbet när jag kom idag o de räckte nästan med ett par ord så kändes humöret redan bättre. Enda nackdelen med många på vårt jobb är att många pratar så mycket om vad alla andra gör, är o säger. Varför inte säga de till dom o inte om dom, bra lr dåligt? Jag är nog ibland elakt ärlig när folk frågar. Jag kan inte med handen på hjärtat säga att jag tycker illa om någon av dom jag jobbar mycket med, men de e inte samma som att jag lättar mitt hjärta för dom. Mitt hjärta behåller jag själv. Många lättar sina för mej o de är jag glad över att dom vet att dom kan lita på mej. Jag litar inte många, men det är nog för att jag kastat mitt hjärta till människor som inte alls har förtjänat de. I Morron fyller min kärlek år. Tänk att de snart gått 13 år, de känns inte alls så länge. Men jag älskar han som om de va igår. De har aldrig funnits tvivel om den saken, självklart e de inte samma räk som att vi aldrig bråkar lr är oense om saker, långt ifrån. Men jag älskar han av hela mitt hjärt. Så i Morron kommer mamma o pappa o firar lite på kvällen. Ska bli kul o höra om pappas nya jobb. Nä nu e jag snart hemma o ska mysa med mina godingar där hemma. All kärlek till er....