myonespace

Äntligen påväg hemmåt igen. Ska slänga mej på soffan o se klart på en film vi började se på igår. Påväg till mitt byte av buss åkte mami förbi så hon körde mej till jobbet. Mitt ärende blev de inte så mycket med, hittade inte alls de jag letade efter. Men jag hittade en sten jag hjä he min älskade mami. Hon o pappa e verkligen de bästa föräldrar någon skulle kunna önska sig. Dom finns där för oss vad de än må vara. De finns inget dom inte skulle göra för oss. Just nu är jag så trött att ja knappt vet va ja heter. Jobbigt o göra en dag på jobbet när man knappt sovit någonting. De har varit riktigt fint väder idag men nu önskar jag verkligen att jag tagit en tröja till. I Morron e de jobba igen o på torsdag e jag ledig o åker på en liten tripp med Sandra. Står o tittar på A- läget som campar nere på resecentrum. Vilket jävla liv. Man kan ju undra hur dom hamnade här. Jag vet att en av dom gick en lr två klasser under mej i grundskolan, fy fan va livet kan vara tragiskt o trasigt ibland. Dom måste ju önska sig något annat än de här. Folk mår dåligt för mindre än att inte ha ett väl över sitt huvude. Unga som gamla tar sina liv för mindre saker än så. Men inte dessa, jag ser samma människor som när jag var liten, visst vissa faller ifrån o nya kommer till. Jag är så glad över om än de lilla jag har. Att jag har min älskade familj o mina fina vänner. Ta hand om er...