myonespace

Så mycket som rör sig i skallen på en gång.
För många måsten o så  många om o varför o tänk...

Ibland, lr ganska ofta undrar jag omd et kan vara någon form av kortslutning i skallen på mej....jo ärligt är de någon stans där strömmen lixom inte går till rätt lampa.
Det känns som om jag tappat känsel, inte för dom jag älskar utan för mej själv.
Glider lixom runt i någon form av dimma o kan inte riktigt förklara vad o varför jag gör saker....har de alltid varit så?
Vet inte varför jag har börjat fundera så mycket på det nu.
Men det känns tomt som om en del av kroppen faktiskt är lite bortdomnad, jag vet att det gör ont o ta på spisen men va fan lite kan väl inte skade...o sen blir man förvånad över att det gjorde ont, hajar ni....Nä eran hiss hanskegår hela vägen upp o har inte fastnat på nödstopp.

Idag kom Jessica hem o var åter igen ihop med klassens söta kille för vilken gång vet jag inte.
Men den här gången lovade dom varandra att det skulle hålla i af i en månad minst.
Det är så hemskt o se bara när kärleken går sönder o tårarna kommer o all ilska, för man vet ju att det inte varar för evigt.
Fast vad gör de.
Jag önskar av hela mitt hjärta att min kärlek får vara, jag vet inte om jag förtjänar den men jag vet att jag vill ha den o att jag behöver min kärlek hos mej.

Det är så svårt att sova.....tänker för mycket, saknar morfar....
Ibland kan det gå dagar utan att jag saknar, sen gör jag det förtvivlat o måste få gråta en stund.
Det gör så ont, att intala sig om att man gjorde rätt som inte tog ett sista farväl...för visst gjorde jag rätt, de som var rätt för mej.

Nu är det dax.....kissa o försöka att besegra allt som gör att jag inte kan somna.